Förlåt hörni, om de nu finns några av er kvar! :/ har försökt reda ut mitt liv.. Allt bara kaosar, får panik när jag tänker på hur lite jag vågat. Hatar att det är jag som stått där tyst. Hatar hur jag aldrig vågat tala om hur mycket jag älskat vissa människor, såna som skulle älskat tillbaka. Mår dåligt när jag kommer att tänka på dig. På hur mycke jag gillade dig, du var speciell. Du ÄR. Men nu visade du hur det låg till med dig, och plötsligt äre bara tårar när jag tänker på hur fin du varit i mina ögon. Nu när du äntligen kommer så finns inte jag här och väntar på dig, och det är fel...
Känner att nu behöver jag nån jag kan lita på till 100%. Finns ingen sån just nu, inte 100. 86% och 98%, såna kompisar finns det och visst, de funkar bra bättre bäst allt som oftast... Men det fattas nån som alltid är här. Om jag bara vågade börja snacka.. Då skulle den personen finnas. Fan för mig. Men 2012 ska jag satsa på bloggen, på hästarna, vänner och familj. Allt tusen ggr om, så nu får ni passa er, är här nu <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar