Livet...

Känner ni att ni vill vara någon annan ibland? Har en sån period nu. Livet är en jävla bergochdalbana, folk sviker, glömmer, låtsas glömma. Blir så trött! Vill bara gå och lägga mig och sova tills julafton, äta lite julmat, och sen sova tills våren kommer. Pallar inte all falskhet! Pallar inte att bli så jävla osocial så fort jag är trött, lessen, deppig, ser någon gå iväg med någon annan. Mest för att ingen bryr sig om en då. Men då blir jag förkunnar på mig själv, för att jag bryr mig så mycket om vad alla tycker. Blir så trött på att alla går på utseende, antal vänner osv. Hur ska man då upptäcka nytt snällt folk?
Åh, blir så jävla trött. Jag hör ju hur jag låter, som en riktigt trist och negativ brud.. Men så är jag kanske nu.
Fan.

Okej, när jag ändå deppar söbder här borta, kan jag lika gärna säga att jag är nåt jävulusiskt trött! In i själen liksom... Var ju Lucia idag, så gick upp halv sex, vi var tvugna att vara där halv åtta.. SCORE. Lucian va sjukt kul att se på btw, ni får se bilder sen ;D Men nu kom jag ifrån ämnet, att jag typ svimmar av utmattning. Iallafall, ska bli skönt att sova :)

Vi hörs sötnosar, hoppas ni mår bättre än jag! ♥